Har suttit och grejat med bilder jag fick hem i brevlådan idag, är bilder ifrån begravningen som jag fick i uppdrag att fixa. Så jag var fotograf på begravningen kan man säga. Så nu har jag suttit och sorterat närmare 300 bilder i olika högar. Blev jättefina bilder, började gråta när jag tittade igenom dom.Efter allt som hände så mådde jag ganska dåligt och sov fruktansvärt dåligt vissa nätter. Vaknade på nätterna och grät, ibland låg jag till och med vaken i någon timme för att jag var rädd för att somna om och fortsätta på de hemska drömmarna. Men nu.. nu har jag bara drömt en gång sedan begravningen. Jag drömde att jag gick i sjukhuskorridoren och var nästan framme när dörren till rummet slogs upp, och ut kommer han. Åke då som han hette. Han va glad, jätteglad. Och när han fick syn på mig så kramade han om mig.

Då när jag vaknade grät jag, men jag kände mig lättad. För i drömmen var det som att han ville visa att han inte behövde lida mer och ville ge mig en hejdåkram, han va frisk. Så även om jag känner mig ledsen så är jag ändå lättad på något sätt. Vet att han har det bra och inte behöver lida längre. Vi ses, Åke.